Svante Rennerstad berättar historien om Djurgårdens brottning. I del 1 avhandlas det förra seklets första hälft:

Djurgårdens idrottsförening bildades den 12 mars 1891. Fem år senare arrangerades det första svenska mästerskapet i brottning (1896) som omfattade endast en viktklass. Mästare blev C.W. Nilsson Helsingborg AF.

Mellan åren 1896 – 1904 tävlades det bara i en viktklass oberoende på hur mycket brottaren vägde. Mästerskapet hölls i samband med SM i friidrott och först med att Svenska Atletikförbundet bildades 1909 anordnades mästerskap som separat tävling. Även danskar tilläts delta.

Det första Europamästerskapet avgjordes två år tidigare i Köpenhamn 1907.  Vid OS 1908 i London deltog 72 brottare från 12 länder, och det blev ett guld genom Frithiof Mårtensson Malmö och ett brons av M. Andersson Göteborg i samma viktklass mellanvikt.

1910-talet Pionjärerna
En av bilderna ovan visar Djurgårdens IF:s brottningssektion från 1911 Stående från vänster: Sten Olsson, Viktor Melin, Ragnar Fogelmark, Gottfrid Svenson Sittande: David Karlsson, Halmar Johansson, Ivari Tuomisto, Alrik Sandberg.

David Karlsson var kanske den starkaste av alla dåtidens brottare. Han började som tyngdlyftare gjorde i – stöt af kulstång två armar 141 kg. detsamma med fri vändning till bröstet 125 kg, uppryckning af kulstång två armar 115 kg. Uppslängning af kula bästa hand 74 kg, i pressning af 70 kg. Kulstång innehar han svenska rekordet med 24 gånger. Även andra uppräknade resultat är svenska rekord. Han slutade med tyngdlyftning våren 1911 på uppmaning av den nya tränaren Tuomisto i samband med satsningen på OS.

Hjalmar Johansson har deltagit i både tyngdlyftning och brottning med stor framgång, men fick sluta på grund av sjukdom. Deltog i bildandet av Atletförbundet. Medlem av olympiska spelens kommitté för brottning, och domare under spelen. Ordförande i Djurgårdens brottningssektion.

Viktor Mellin i mellanvikt A flyttade från Malmö 1911 och hade tränat brottning i bara ett år innan han flyttade till Stockholm och Djurgårdens IF. Vann den internationella tävlingen i Kristiania över norrmän och finnar. Är genom sitt lugna temperament ofta underskattat av sina motståndare.

Ragnar Fogelmark i mellanvikt B är en mycket stark brottare, och mycket svår att kasta. I tävlingar i Stockholm och Malmö har han alltid placerat i topp, och är även en mycket duktig kastare i allmän idrott.

Alrik Sandberg till lika med David Karlsson tungviktare, och har på senare tid börjat träna brottning på allvar, hans kroppskrafter är att räkna med, och tekniken förbättras genom hård träning med nye tränaren Tuomisto.

Sven Olsson mellanvikt B började träna brottning 1910 och har genom tränaren Tuomisto gått framåt med stormsteg, och är en stark kandidat till mästerskapen. Olsson är en vig och smidig brottare som är pristagare vid alla tävlingar han deltagit i, han är även sekreterare i brottningssektionen.

Gottfrid Svensson har under de 5 år han brottats, alltjämt gått framåt, och vid alla tävlingar där han deltagit har han varit med om att dela priserna. Bland deltagarna i tävlan om världsmästerskapet i Helsingfors 1911 stod han bland de bästa i sin klass. Svensk mästare 1911 och 1912 samt vinnare av uttagningstävlingen till OS en mycket värdig representant till spelen.

Ivari Tuomisto. Sällan kunde man gjort ett lyckligare val, än när finnen Ivari Tuomisto av Olympiska kommittén engagerade Ivari som tränare för våra brottare till Olympiska spelen. Tuomisto är endast 27 år men är trots det en av de största experterna på sitt område . Han började sin brottarbana 1904 och blev finsk mästare i tungvikt året därpå genom att vinna över världsmästaren Wickman. Tuomisto blev rysk mästare 1907 och gick strax därefter över till professionalismen där han skördade stora framgångar genom sin gentlemannalika uppträdande och tävlingarnas gunstling.

Brottningssektionen
Det var i tidernas gryning för den svenska idrotten. Man arbetade under svåra men ack! – så lyckliga förhållanden. Pionjärerna bröt mark, stred med något av äventyrslusta och massor av entusiasm. Det var 1910 och 1911, förberedelse för olympiska spelen. Brottningsklubbarna i Stockholm, Stockholms Atlet- och Brottarklubb, Östermalms Atletklubb och Idrottsklubben Atle, förde en blygsam tillvaro och måste av olika anledningar lägga ner sin verksamhet. Då kom Djurgården IF med sin brottningssektion och därmed ökades intresset kring sporten.

Fredag kväll den 13 januari 1911 hade Djurgårdens Idrottsförening kallat till ett allmänt sammanträde för att diskutera frågan om bildande av en särskild brottningsavdelning inom föreningen. Sedan herr Hellberg öppnat sammanträdet begärde Hjalmar Johansson ordet: Herr Johansson framhöll att han och flera brottare med honom funnit att tiden var mogen för att bilda en avdelning för brottning . Han ville däri se en tanke att D.I.F. genom att uppta brottning på programmet nu, - då tävlingar antagligen komma att få arrangeras i Stockholm endast vill tjäna pengar genom att arrangera dylika tävlingar – herr Hellberg meddelade därpå att man inom D.I.F. icke haft någon tanke på att ordna brottningstävlingar så mycket mindre som man icke har reda på huruvida några tävlingar i brottning ännu verkligen få arrangeras. Herr D. Karlsson föreslog att även tyngdlyftning borde kunna ingå i den nya avdelningens verksamhet, med tanke på de Olympiska Spelens femkamps tävling i vilken brottningen ingår i framhölls lämpligheten av att de större föreningarna som äga goda idrottsmän uppta brottning på sitt verksamhetsprogram.

Sedan diskussionen pågått ännu en stund varifrån brottningen framhöll farhågorna för att brottareklubbarna skulle förlora medlemmar genom att en så stark förening som D.I.F. upptog brottning på sitt program, beslöt sammanträdet bilda en särskild avdelning för brottning och tyngdlyftning.

Hämtat ur tidningen Djurgårdaren No.1 Januari 1911: D. I. F. brottaravdelning bildades fredagen den 13 januari på restaurang Anglais vid Stureplan och den nya styrelsen blev. Ordförande: Sven Låftman Tegnérgatan 1. Sekreterare: P. Rinman Villa Karlsborg Torsvik Lidingö, Ledamöter: August Uurtamo Pipersgatan 26 2 tr. S. Fogelmark Hagagatan 5, G. Sahlin Kommendörsgatan 30 4 tr.

August Uurtamo som var invald i styrelsen reste i slutet av April till Amerika. Vi beklaga livligt att han lämnat oss! Förutom att August var en av våra bästa idrottsmän hade han genom sitt enkla och kamratliga väsen förskaffat sig många vänner, som uppriktigt sakna honom, särskilt inom avdelningen för allmän idrott. Uurtamo speciella idrott var kast (där han kunde räknas bland Sveriges bästa) men även som tiokampare stod han högt; deltog flera gånger med framgång i D. I. F. stafettlag. Vi tillönskar Uurtamo lycka till och välkommen åter, många hade infunnit sig vid stationen för att säga farväl

På hösten samma år förrättades val till sektionens första egentliga styrelse, som kom att bestå av två personer, nämligen Hjalmar Johansson ordförande och Sven Olsson

Idrottsbyggnaden i Eskilstuna uppfördes 1911 av brottarna på 11 dagar (!) av lösvirke och en fond på 5000:-. I folkmun kallades idrotts-byggnaden för Bygget och rymde 1600 personer.

Föreningen som bara hade existerat i ett år deltog i Svenska atlet – och brottningsmästerskapet, vilket ägde rum i Eskilstuna den 18 -19 november 1911. Eskilstuna Gymnastik och atletklubb hade uppfört en särskild byggnad för ändamålet.

I fjädervikt deltog E. Åkesson som i finalen mötte Hugo Johansson Malmö. Först efter 44 minuter hårdnackad kamp kunde Johansson tillräkna sig segern. I tungviktsklassen startade David Karlsson och kastade E. Pehrsson Eskilstuna redan efter en halv minut, men blev trea efter förlust mot A. Ahlgren Malmö. Gottfrid Svensson gick i finalen mot Flygare från Malmö och vann.

Att notera från mästerskapet var att Djurgården tog sitt första och enda SM i tyngdlyftning genom Birger Gustafsson i sin specialgren; ryckning av stång med 70+55=125 kg. Gustafsson var även duktig kulstötare och diskuskastare.

Olympiska Spelen i Stockholm 1912
Djurgårdens IF hade redan från början många goda brottare vilket visade sig inte minst vid Olympiska Spelen i Stockholm 1912 då sex Djurgårdare blev uttagna till att representera Sverige.

Gottfrid Svensson i lättvikt, Viktor Mellin mellanvikt A, Sven Olsson, mellanvikt Ragnar Fogelmark mellanvikt A. David Karlsson tungvikt och Alrik Sandberg också i tungvikt. Tyvärr var det ingen som lyckades hemföra någon olympisk medalj, men deras insatser var av högsta klass enligt rapporterna.

Redan 1913 arrangerade Djurgårdens brottningssektion SM i grekisk-romersk brottning och atletik på Tranebergs Idrottsplats den 24 och 25 maj. Det var den första SM-tävling i brottning som arrangerades i Stockholm

1920 -talet
Gottfrid Svensson f. 1889 började brottas 1907 och tillhörde Östermalm AK mellan 1907 – 1911,därefter Djurgårdens IF. vann SM i grekisk-romersk stil 1911 – 1913 och 1919 i lättvikt och i fjädervikt 1917 1918 och 1922. Två på EM 1913, segrare i Baltiska spelen 1914, silvermedaljör vid OS 1920 i Antwerpen. Var verksam som matchledare vid OS 1924 och EM 1930. Riksidrottsförbundets förtjänstmärke i guld och Brottningsförbundets guldmedalj och elitmärke. ”Gotte” var också den första Djurgårdare som deltog i en brottningsmatch, den 28 feb. 1911 plats Cirkus på Djurgården

Fritjof Svensson Världsmästare i bantamvikt 1922 i grekisk-romersk och bronsmedalj i fjädervikt vid OS 1920. Svensk mästare i bantamvikt 1922 och i fjädervikt 1920, 1922 och 1923 samt Nordisk mästare i fjädervikt 1923 .

Knut Vasström Svensk mästare i tungvikt 1916, 1917 och Wilhelm Pettersson i lättvikt 1916.

Bland Djurgårdsbrottarnas allra förnämsta prestationer räknas Fritjof Svenssons första pris vid Världsmästerskapen i Stockholm 1922 .

I övrigt har brottarna under åren hemfört otaliga segrar i internationella tävlingar, såväl inom som utom landets gränser, förnämliga placeringar vid EM och Olympiader, Baltiska och Nordiska mästerskap

Rudolf Svensson, världens starkaste brandman och guldmedaljör vid OS 1928 och 32 guld i EM 1933 började sin brottarbana i Djurgården 1920 med Gottfrid Svenson som tränare. Den urstarke Rudolf gick 1922 över till Brandkåren med anledning av att han fick jobb som brandman, och därmed gick Djurgården miste om en kommande storbrottare.

Olympisk guldmedaljör i lätt tungvikt 1928 och 1932, OS -silver1924 i bägge stilarna, EM i lätt tungvikt 1925 och 33,EM – tvåa i tungvikt 1929 och 34 och EM – tvåa i lätt tungvikt 1931.

Första tävling som en Djurgårdare deltog i var den 28 feb. 1911 och platsen Cirkus på Djurgården. Namnet var Gottfrid Svensson. Han mötte en Dansk som han vann över efter 15 minuter intensiv brottning, men förlorade mot Gustav Malmström från Malmö efter 30 minuter defensiv brottning dömdes Malmström som segrare.

Nordiska Brottartävlingarna på Cirkus.

Ur medlemsbladet: Trots otvivelaktiga försök från flera håll att dra ner våra brottningstävlingar, eller att åtminstone dra folk ifrån dem, blev Djurgårdens Nordiska brottartävlingar en om icke ekonomisk, så dock idrottslig succés. Inte minst lyckade voro tävlingarna ur svensk synvinkel, i det djurgårdare och skåningar i fruktansvärt hård konkurrens placerade sig, och detta till och med ypperligt, varom närmare nedan.

Tävlingarnas organisatör var inte i så hög grad föreningen eller ens Ö.S. som högre grad Hr. Skoglundh som under de endast tio (10) dagar förarbete och tävlingarna varade uträttade ett jättearbete för vilket han inte kan få nog erkännande . Att han därvid måste taga hela sin lediga tid och nätterna, samt diverse medmänniskor, från höga chefer på utrikesdepartementet till helt obetitlade medarbetare på departementet till hjälp höjer ju endast prestationens värde och ger ett begrepp om ”affärens” omfattning.

Bland alla de imponerande detaljer, som framkommit ur denna Skoglundhs överdådiga arbetslust, var prissamlingen kanske den mest storslagna. Vandringsprisen vore inte mindre än fem: Djurgårdarnas, Palladium, Bröderna Ljunggren, N.K. s och Brottarvännerna, presenterande en summa av 2200:- och hedersprisers antal vore stort.

Fritjof Svensson tilldelades Palladiums Vandringspris för sina tre segrar två fall och en poängvinst. Djurgården deltog med 7 brottare varav A. Räsanen blev 3:a i fjädervikt och Fredriksson 2 i tungvikt, K. Kjällström, V. Pettersson, T. Kertula och A. Öster blev oplacerade och Hjalmar C. Skoglundh .

1921 -1930

Världsmästare: Fritjof Svensson i bantamvikt 1922 Nordisk mästare: Fritjof Svensson i fjädervikt 1923 Svenska mästare i Grekisk-romersk brottning Fritjof Svensson i fjädervikt 1920, 1921 och i bantamvik 1922 Gottfrid Svenson i fjädervikt 1922

Citat ur tidningen Nordisk Idrottsliv 1921: Det är alldeles märkvärdigt vilken energi dessa ynglingar ha. Varenda träningskväll samlas det fullt av träningsvilliga ynglingar i Östermalms Real gymnastiksal och tränar. Utan att kanske ha den ringaste förhoppning att någonsin erövra till pris. Det är idrottsmän, ty de leka sin idrott därför att det är så otroligt roligt att hålla på.

Brottningen som var på stark frammarsch på 20-talet och det fanns bara tre klubbar som utövade sporten i Stockholm: Djurgården, Brandkåren och Solhem.

Avknoppning
Djurgården tränade i Östra Reals Gymnastiksal, och det stora antalet utövare utgjorde ett problem vissa träningskvällar. Lokalen var för liten och antalet träningsvilliga utövare för stort.

Sommaren 1923 samlades ett gäng grabbar på berget i närheten av nuvarande Enskedehallen, för att diskutera om de skulle bilda en klubb, eftersom grabbarna tyckte att det var för långt till träningen på Östermalm. Alla var bosatta runt Johanneshov/Årsta och dagens förbindelse fanns naturligtvis inte, utan det var cykel eller promenader som gällde. Under mötet på berget kom ett antal namnförslag upp, men till slut enades de om Brottningsklubben Ahtén, med anledning av att de tränade grekisk-romisk brottning. I utbrytargruppen från Djurgården ingick bl.a. en herre vid Ljung som blev en framstående ledare för BK Ahtén under många år, och en vid namn Häyhä, som hade varit skogshuggare i Kanada, och därigenom skaffat sig en avsevärd styrka.

Till Djurgården drogs alla de, starka och kämpavilliga pojkar i huvudstaden. Ur det stora antalet intresserade och lovande talanger, kristalliserade sig så småningom en elit, och Djurgården blev en storklubb i brottning, efter dryga 10 års verksamhet. Det fanns gott om pojkar i varje klass, och man hade minst en brottare av elitklass i varje viktklass. Namn som Arvid Östman, Artur Hyrynkangas, Einar Karlsson, Hjalmar Johansson, Sven Norlin, Alfred Portström, Nils Landberg, Georg Nilsson och Knut Vasström kämpade sig upp i svenska eliten.

Fyrstad
En triangeltävling skulle arrangeras 1928 mellan Stockholm, Göteborg och Malmö men fick ändra namn till Fyrstad efter det att Eskilstuna som hade ett starkt lag också önskade vara med. Så ändrades namnet till fyrstad.

Den första fyrstadstävlingen var den 12 feb. 1928 och tävlingsplats var Cirkus på Djurgården. I åttamannalaget deltog fyra Djurgårdare i Bantamvikt Einar Karlsson, Fjädervikt Norlin, Mellanvikt A E. Karlsson och mellanvikt B T. Möller. Tyvärr blev det förlust för Stockholm i alla matcher,

Klubben flyttade till ny träningslokal från Östra Real till Döbelnsgatan 97 säsongen 1930 – 31. Lokalen skulle bli brottarnas hemvist i många årtionden.

1930 fick Sverige äran att arrangera Europamästerskapet, Det blev en klang och jubeltävling i Stockholm och Djurgårdscirkus som var tävlingsarena. Den enda Djurgårdare som deltog i EM var Einar Karlsson i fjädervikt, tyvärr blev det ingen framgång för Einar i sitt första stora internationella mästerskap. Han var inte form enligt expertis.

Svenska mästare 1930 -40
Georg Nilsson i tungvikt 1931 grekisk-romersk och 1933.
Einar Karlsson i lättvikt 1931, 1933, 1934 i fjädervikt 1932 och 1937 1935, 1936, 1937 i fristil.

Juniormästare under 30-talet: Åke Alm i weltervikt 1936, Lennart Öberg i mellanvikt 1937, Arne Edman i lätt tungvikt 1937. Bengt Vinkvist i bantamvikt 1939 -40 – 41

Einar Karlsson f. 1908. Svensk mästare 1931 – 1934, en gång i fjädervikt och 3 gånger i lättvikt och olympisk bronsmedaljör i fjädervikt i Los Angeles 1932, tvåa i lättvikt vid EM i Rom 1934,har vunnit Karbompokalen vid landskampen mot Finland 1929 Einar deltog också vid OS 1936 i Berlin men drabbades av en skandalartad domarinsats. efter att ha bollat med sin motståndare de sista 10 minuterna i finalen mot finländaren Reini dömdes som förlorare och guldet gick till Finland.

Bilden ovan: Einar Karlsson mot Soini Finland 1937 i Alvikshallen. Det är Einar som kopplar ett livtag på sin finske motståndare.

Tävlingsarenor
Lokaler som har varit tävlingsarenor för Svenska mästerskap i Stockholm: Djurgårdscirkus, Johannes brandstations gymnastiksal, Konserthuset, Flottans gymnastikhall, Eriksdalshallen, Polishusets gymnastiksal och Alvikshallen.

Vid en B-landskamp mot Finland 1937 vann Einar Karlsson över sin finske motståndare inför 13 500 personer i nya mässhallen i Helsingfors, vilket bör vara publikrekord för B-landskamper.

Mellan åren 1940 och 1946 utkämpades det väldigt få landskamper med anledning av andra världskriget. Sista mötet med Finland innan de fick andra och mycket hårdare kamper att utkämpa var 1940.

Eriksdalshallen blev klar 1937/38 var efterlängtad för Stockholms idrott, nu kunde man förlägga tävlingar i en riktig idrottshall. Hallen invigdes 1938 med bl.a. uppvisningar i olika sporter och en handbollsmatch mellan Köpenhamn och en Stockholms kombination bestående av bl.a. två Djurgårdare Henry Hagelin och Sigfrid Schönning. Hallen som sedan blev en hemvist för Svensk mästerskapet i Brottning under hela 40 – talet med ett undantag, fristils SM 1944 gick i flottans gymnastikhall på Skeppsholmen som nu är ett arkitekt museum. Tyvärr inga framgångar för Djurgården detta år.

Svenska mästerskapet 1945 brottades det på tre mattor de fösta två dagarna och en vid finalerna. DIF deltog med Olle Boström i lättvikt, Bertil Lövdahl och Lennart Öberg i mellanvikt, Erik Jonsson och Arne ”Tarzan” Edman i Lätt tungvikt samt Bertil Karlstrand i tungvikt. Edman tog en tredje plats i Lätt tungvikt som var klubbens enda framgång i mästerskapet. Under krigsåren var det svårt att arrangera landskamper, därför blev Pressens landslag mot landslaget betydelsefulla. Djurgårdens fjäderviktare Ivar Lundskog och Arne Edman lätt tungvikt blev uttagna att repsentera pressens lag, tyvärr blev det förlust för pressens lag fast dom hade två djurgårdare med i laget.

Djurgården arrangerade en egen stor tävling i Polisens gymnastiksal på Kungsholmen. Där ställde klubben upp med ett komplett lag mot övriga brottare från Stockholm. Lennart Öberg skulle t.ex. möta Acke Grönberg B.K. Athén i mellanvikt, men denne drog sig ur i sista stund, och vald att gå upp en viktklass.

1946 ställde Sverige upp med tre landslag under samma helg dels ett A och B-landslag mot Finland samt ett C- landlag mot Norge/Danmarkkombination. Welterviktaren Åke Alm ingick i A-laget mot Finland. C-laget mot Norge/Danmark deltog Olle Boström i lättvikt och Arne Edman i lätt mellanvikt. Som reserver var Lennart Öberg i mellanvikt och Bertil Karlsson i tungvikt. Fjäderviktaren Ivan Lundskog blev 2:a i grek/rom SM var Djurgårdens enda medaljör. I lag-SM 1946 gick DIF till 3: dje omgången efter vinst mot IK Björnen Norrköping 6 -1 och mot IFK Linköping 7 – 0 men förlust i semifinalen mot Eskilstuna GAK med 5 – 2. Matchen om 3: dje pris mot Uddevalla blev det vinst med 6 – 1 Brons till Djurgården.

1946 var även det år som Edvin Vesterby började träna brottning.

Mellan jul och nyår 1946/47 arrangerade det en klubbmatch i Eriksdalshallen mellan Djurgården och Örebro som Djurgården vann med 5 – 3. DIF ställde upp med från Flugvikt till Tungvikt Göte Sandfridsson, Ragnar Gustavsson, Sven Lindskog, Olle Boström, Lennart Öberg, Arne Edman, och Bertil Karlstrand.

1947 år svenska mästerskap i grek/rom stil i Eriksdalshallen fick Olle Boström som hade gått upp en viktklass i andra omgången möta blivande mästaren Acke Grönberg och efter nästa 16 minuters hård match fick lämna mattan som förlorare.

Fristilsmästerskapet senare på hösten de åren gick tungviktaren Bertil Karlstrand en 15 minuter lång match mot Sverige tungviktsankare under många år Bertil Antonsson Trollhättan, som han tyvärr förlorade.

Olympiaåret 1948 gick både grek/rom och fristils SM på våren på grund av Olympiska spelen i London. Lennart Öberg blev tvåa i mellanvikt efter den omöjlige Acke Grönberg BK Athén som därmed blev Sveriges representant i mellanvikt. Grönberg blev olympisk guldmedaljör vid OS i London.

1948 dog David Karlsson som var en framstående tyngdlyftare som gick över till brottning, han tillhörde styrelsen i många år och var även ledamot i Brottningsförbundet. Hans tre söner blev två David och Evert framstående brottningsdomare, den tredje sonen Einar Karlsson blev flerfaldig svensk mästare.

1949 Det blev en program ändring det året, grekiskt romerska stilen har alltid gått på våren och fristilen på hösten, nu gick båda mästerskapen i Stockholm med två veckor mellanrum. Göte Sanfridsson som var David Karlssons arbetskamrat hade blivit värvat till brottningen eftersom Djurgården saknad en flugvikare i laget. Fick sitt riktiga elddop i sitt första SM genom att möta blivande mästare Bengt Johansson Halmstad. Göte förlorade på en backhammar efter 7.02 . Svenske Juniormästare Edvin Vesterby i bantamvikt hade oturen att möta Kurt Petersén Borås, som hade prenumeration på SM Guldet under hela 40 –talet. Med det tog tid för gode Petersén att få Vesterby i mattan, efter 12.20 lyckades han med ett armsug få segern. Djurgårdens tungviktare Bertil Karlstrand åkte på en halvnelson av sin namne Antonsson efter 9.04 så var den dagen förstörd. Nyförvärvet från Brandkåren, lättviktaren Rune Jonsson tog hem klubbens enda medalj i fristil – SM då han i final mötte Olle Anderberg Eskilstuna, och förlorade.

Rune Gustavsson blev 3:a i grek/rom på Svenska mästerskapet som gick i Eriksdalshallen. Edvin Vesterby blev Svensk Juniormästare.

1950 Sverige arrangerade VM i grekisk-romersk brottning i Eriksdalshallen. Det gick inget vidare för huvudstadens brottare under säsongen. Stockholms lag tävlade i grupp B med andra ord i division 2 med Eslöv, Trollhättan och Huskvarna som motståndare. I laget ingick Göte Sanfridsson, Edvin Vesterby, Åke Alm och Erik Johansson, finalen gick mellan Trollhättan och Stockholm. Matchen slutade 4 – 4 men Trollhättan hade flera fallsegrar och därmed dömdes som segrare.

Svenska mästerskapen i fristil delades upp på två orter, med Flug, Fjäder och Lätt tungvikt i Västervik och Bantamvikt, lättvikt, mellanvikt och tungvikt i Borås. Edvin Vesterby tog en silvermedalj och Göte Sanfridsson en bronsmedalj vid mästerskapet, men Arne Edman blev utslagen i 2:a omgången

Vid Svenska mästerskapet 1951 deltog inte mindre än 8 brottare från Djurgården, men tyvärr hamnade ingen medalj hos någon, närmast var Edvin Vesterby med en 4:de plats efter en onödig förlust mot BK Athéns Sjögren.

Fortsättning följer ………

Text: Svante Rennerstad