Djurgårdens idrottsförening bildades den 12 mars 1891 på ett litet kafé i kvarteret Alberget på Djurgården. Grundarna av föreningen var ungdomar, de flesta under tjugo år och huvudsakligen bosatta i Djurgårdsstaten; alltså den lilla stadsdelen strax öster om området där Gröna Lund finns idag.

Stockholm var under 1880- och 90-talen en stad i snabb förvandling och expansion. Det var under dessa årtionden Stockholm växte från en småstad med låga trähus och smala gränder till en storstad av kontinentalt snitt med höga stenhus och vidsträckta avenyer. Förändringen berörde i hög grad Östermalm, som försåg Djurgårdens IF med nya medlemmar under de tidigare åren.

1885 bytte ladugårdslandet namn till Östermalm. Stadsdelen blev en av malmarna. Befolkningen ökade kraftigt; från 22 000 invånare 1870 till drygt 40000 1885. På 1880-talet sköt en mängd nya hus i höjden . Esplanad systemet tog form.

”Här rivs för att få luft och ljus; är kanske inte det tillräckligt?” skrev August Strindberg i sin kända dikt Esplanadsystemet från 1883. Dikten handlar om Östermalms födelse, då den gyttriga och omoderna bebyggelsen med många trånga gator får ge plats åt breda esplanader och praktfulla femvåningshus efter fransk förebild. De nya kvarteren drog till sig Stockholms burgnare familjer. Framförallt blev Strandvägen, där husen började byggas 1882, en eftersträvansvärd adress för inflytelserika personer inom näringsliv, förvaltning, kulturliv och krigsmakt.

Men det var inte bara rikt folk som flyttade in på det nya Östermalm. Inflyttningen till Stockholm från landsbygden var stor och människor från alla samhällsskikt styrde flyttlasset mot huvudstaden.

”Över gården” blev adressen för lägre medelklass och arbetarklass. Medan gathusen var välbyggda och innehöll paradlägenheter, på sju-åtta rum, fanns i de dragiga gårdshusen smålägenheter. Trångboddheten var stor. Ofta bodde fem personer i ett rum. Gårdshusens stora barnaskaror lekte på den nobla stadsdelens mörka bakgårdar.

Fullt med folk på krogar och i gränder

Djurgården var 1891 ett nöjes- och parkområde, som hade undgått de förändringens vindar som blåste genom andra delar av Stockholm under 1880-talet. På grund av den kraftigt ökade befolkningen i Stockholm blev Djurgården dock alltmer invaderat av nöjeslystna människor. Krogarna låg tätt och var fyllda med folk. De rådde en hög stämning i kvarteren kring Hasselbacken och Allmänna Gränd. Man roade sig kungligt men bieffekterna var det vanliga: fylleriet frodades, slagsmålen likaså. Om man var rädd om skinnet undvek man Allmänna Gränd under småtimmarna. Uteliggare utan ”respekt för sin nästas kroppsliga integritet” som en dåtida sedeskildrare uppfattade det höll till i djurgårdsbackarna. I samband med krog- och varietélivet förekom också en hel del prostitution.

Den paradisiska halvön

Men Djurgården kunde också vis upp en annan sida: ”Och de följdes åt på vägen uppåt Skansen. Träden hade nyss fått späda löv, som gåvo solljuset på deras väg rn grönaktig skiftning. – De kommo ned på Bellmansrovängen. Han pockade en bukett sippor vid vägkanten och fäste den vid hennes barm” Raderna kommer från Hjalmar Söderbergs debutroman Förvillelser från 1895. Här skildras hur den unge huvudpersonen Tomas Weber promenerar på Djurgården med sin blivande älskarinna Ellen Karlsson.

Förvillelser ger en utmärkt in blick i 1890- talets Stockholm; stadens stämningar och miljöer. Skildringarna från Djurgården förmedlar hur paradisiskt området kunde upplevas av dåtida stockholmare.

För majoriteten av Stockholmare var begrepp som semester, sommarlov och skärgårdsutflykter okända.  Men ett söndagsbesök på Djurgården med dess orörda natur, var för många ljuspunkten i en slitsam tillvaro.

De jämnåriga grannarna

Skansen är årsbarn med Djurgårdens IF. Anläggningen var först tänkt som filial till Nordiska museet. Grundaren av Skansen och Nordiska museet hette Artur Hazelius. Sitt historiska intresse hade han sedan barnsben. Fadern, Johan August, intresserade sig för Carl Jonas Love Almqvists bonderomantiska idéer. De båda umgicks i Värmland när Almqvist som lantbrukare försökte förverkliga sina ideal.

Sonen Arthur utvecklade med tiden ett starkt engagemang för folkbildningen. Så småningom utkristalliserades idén att samla föremål, kläder, hus etc. från det gamla bondesamhället. Eftersom industrialismen allt snabbare omvandlade Sverige, gällde det att sprida kunskap åt kommande generationer om hur man levde förr.

På friluftsmuseet Skansen placerade Hazelius ut gamla allmogehus. Skansenområdet var från början inte särskilt stort, men expanderade snabbt när Hazelius tog över det gamla Tivoli- området nedanför berget. Han fick på så sätt en liten djurpark och några karuseller på sitt friluftsmuseum.

Djurgårdens IF hade under sina första år många kontakter med Hazelius. Klubben ordnade ofta skidtävlingar på Skansen. Bland annat använde man Sirihofsberget för backhoppning. Hazelius uppskattade djurgårdarnas idrottande. Han erbjöd dem att förlägga all träning och tävling till Skansen och samtidigt få tillgång till ett klubbhus på området. Inom DIF var man smickrad över erbjudandet. DIF:s medlemmar höll till vid Frisens Park där de kunde idrotta betydligt mer ostört än på Skansen.

Fortsättning följer.
Texten är hämtat ur boken Djurgårdens IF 100 år.